Hur länge preppar du för?

I broschyren Om krisen eller kriget kommer från MSB uppmanas varje medborgare att förbereda sig för att klara sig utan hjälp från samhället i minst en vecka i händelse av en allvarlig kris eller krigsutbrott. Detta för att underlätta samhället att ställa om och mobilisera resurser för att hantera situationen. Det var en skarpare rekommendation än vad MSB rekommenderat tidigare, då man i likhet med många andra länder pratade om tre dygn. I andra länder såsom Tyskland är rekommendationerna 10 dagar och tyska BBK (Bundesamt für Bevölkerungsschutz und Katastrophenhilfe) betonar att ett välplanerat nödförråd inte bara är en individuell förberedelse utan också bidrar till samhällsgemenskapen genom att minska trycket på externa resurser under en kris. Australien å sin sida rekommenderar 14 dagars hushållsberedskap för att säkerställa att man täcker in de flesta kriserna och ger också tips på vad man ska ha hemma i skafferiet. 

Det är omöjligt att veta hur en framtida kris- eller krig kommer påverka Sverige som samhälle. Det anslås pengar för att bygga upp en robust civil beredskap men det tar tid att nå den robusthet som vårt land hade under kalla kriget, om vi ens kommer dit. Att tänka i lite längre perspektiv kan tyckas onödigt eller till och med konspiratoriskt, men man kan också tänka det som att man etablerar en buffert med lite extra mat som man roterar löpande – när det tar slut i köket så går man till det större lagret som man kanske har i en matkällare, om man nu inte har turen att ha ett rejält gammaldags skafferi, som gick att gå in i och rymde en hel del. Man kan passa på att handla mycket när något är billigt och lägga på hög och på så sätt över tid bygga upp sitt eget ”snabbköp” därhemma.

Att tänka i olika tidshorisonter och fundera på vilken standard man vill ha i ett längre perspektiv, i mitt fall sju, trettio respektive 90 dagar är ett sätt att bygga upp en stegvis och hållbar prepping – det är också ett bra sätt att börja med det mest basala och sedan bygga på över tid, allt efter resurser och intresse. Är du helt ny, så börja med de tidigare rekommenderade 72 timmarna – men stanna inte där utan säkerställ att du följer myndigheternas ansvisningar om att klara dig utan hjälp utifrån i minst en vecka.

7 dagar – Basnivån – att klara en kortare utmaning på upp till en vecka

I mitt huvudscenario så går strömmen av någon anledning.  Om strömmen inte kommer strömmen inte tillbaka inom ett par timmar och ingen information finns att tillgå så vidtar jag ett antar förberedande åtgärder för det fall att strömavbrottet blir längre.

Jag kopplar jag över kyl och frys till batteribanken och hämtar elverket tillsammans med en gasflaska och kopplar in denna på balkongen utanför köket för att ladda när batteribanken är slut.

Innan det blir mörkt placerar ut ett antal campinglampor för belysning i väntan på att mörkret faller och är det vinter hämtar jag in några påsar extra ved och tänder en brasa. Gaskaminerna för att hålla värmen på nedervåningen får vänta i förrådet tills temperaturen sjunkit.

När det är dags för middag tar jag fram gasköket och lagar mat som vanligt om det inte är sommar och jag väljer grillen istället. Finns det vatten i kranen så använder jag det – om inte så börjar jag ta av dunkarna som jag hämtat in från garaget med tillhörande små kranar. Vi börjar äta maten ur kylskåpet och tinar mat ur frysen efter hand. Den frusna maten tinar långsamt och hjälper till att sänka temperaturen i kylskåpet så att det går åt mindre energi. Vi äter på engångstallrikar och dricker ur engångsmuggar för att minska behovet av vatten.

Tar vattnet slut så är det dags att hämta in torrtoaletten från förrådet och ställa in på toaletten. Jag sätter in en säck och ställer strö och en liten spade vid sidan om.

Stearinljus och oljelampor hjälper till att hålla värmen under kvällen. och det är faktiskt ganska trevligt.

Diskbaljor plockas fram för det som behöver diskas – det blir lättare att hälla ut vattnet utomhus om det inte kommer vatten ur kranen och avloppen inte längre fungerar. Vi tar också fram ett gammalt traditionellt handfat för personlig hygien, tillsammans med våtservetter.

30 dagar – Förlängd uthållighet

Efter en månad utan ström räcker inte längre bara “förrådet”, utan man behöver tänka på variation, bekvämlighet och återhämtning. Vi har fått börja sänka graden av bekvämlighet men har det fortfarande ganska bra.

Mitt bränsle för att driva elverket är slut,  bensinen räcker i ungefär två veckor och jag vill ha resten av gasen till matlagning, så därefter måste all mat i både kylen och frysen vara uppätna. Vi äter fortfarande på engångstallrikar och även vattnet i dunkarna börjar ta slut efter 14 dagar. Jag tar fram vattenrenarna och renar vatten från vattendrag som jag utefter deras läge bedömer som rena eftersom jag tyvärr inte har någon brunn. Vi fyller en dunk om 10 liter för hushållet minimibehov.

Vi äter till största del soppa, pasta, ris och couscous med något tillbehör om det inte är efter skörden då vi har potatis och rotfrukter för ett par månader. Torrmaten sparar vi för att lyxa till det ibland och har resten som lager om det skulle krisa ordentligt. Vi groddar bönor och frön för färska grönsaker och har också monterat ett litet system för hydroponisk odling av frön i näringslösning, där näringslösningen pumpas över plantorna med jämna mellanrum med hjälp av en liten elektrisk pump. Det ger ett litet tillskott och är en moralboost och variation till kosthållningen.

Vi samlar regnvatten via utkastarna på stuprören för att använda för personlig hygien och tvätt. En större tvättbalja och en gammal tvättbräda kommer väl till pass tillsammans med tvättmedel för kallt vatten. Tvätten torkar på tvättlina utomhus.

Vi tillbringar kvällarna med att spela brädspel, läsa och spela kort. Batteriförrådet räcker ett bra tag till för campinglamporna.

Torrtoaletten har fått flytta ut i ett uthus, tillsammans med de säckar vi redan fyllt och förslutit med buntband.

Det är fortfarande varmt inne med hjälp av veden.

90 dagar – Självförsörjning & hållbarhet

När krisen pågår i tre månader eller längre  börjar man behöva tänka på produktion, självförsörjning och underhåll – inte bara konsumtion av lagrat.

Vi har inte längre el utan att solen skiner och vi kan ladda batteribanken med den tillhörande solpanelen. Vi har skalat upp produktionen av groddar, men maten är för det mesta ris i kombination med någon form av bönor eller kikärtor som vi tillagar på stekhäll över öppen eld eller i en gjutjärnsgryta som också fungerar för att baka bröd. Vi är glada över att vi också lagrade smaksättare för att få variation. Vi lyckas också fånga en och annan and och fisk som tillför protein då och då, men det hör till undantagen och är mer rekreation. Sverige är stort men att leva av naturen tar mer energi än man får – det finns ett skäl till att vi inte är jägare och samlare längre.

Vi har etablerat rutiner för dagarna som skapar ordning och håller oss aktiva. Det innefattar både hygien, läsning och praktiska arbetsuppgifter. Att bli självförsörjande på riktigt kräver tillgång på mark att odla på och helst även möjlighet att ha höns och kaniner, eller andra djur. Det kräver också en hel del kunskaper som man behöver tillägna sig över tid. Att odla lite till husbehov och att lära sig att samla eget frö och ta hand om sin skörd är en bra bit på vägen.

I realiteten är ovanstående scenarios bara sätt att tänka strukturerat i olika nivåer, tidsperspektiv och lager – och verkligen i tanken föreställa sig det där som är svårt att greppa när man varit van med en värld där elen alltid kommer ur hålen i väggen. Det kanske finns en äldre släkting kvar som kan berätta om tiden när alla var preppers. Om det nu är en etikett på att man har en förmåga att klara sig själv.

Hur vill jag att min vardag ska se ut? Vilka bekvämligheter vill jag ha kvar – vad prioriterar jag bort eller tar i nästa steg. Vad behöver jag kunna? Hur kan jag hjälpa grannar, vänner och släktingar?

Någonstans längs vägen går man från prepping till självhushållning – och alla har inte vare sig intresse eller möjlighet att göra resan. Men redan i tanken skaffar man sig en föreställning om hur livet skulle te sig om världen skulle vändas upp och ner.