När alla var preppers
Tänk dig att du som vanligt vaknar en morgon för att gå till jobbet och konstaterar att mobilen bara har 12% batteristyrka kvar. Du kollar irriterat laddaren men konstaterar att den sitter i eluttaget som den ska. Till på köpet fungerar inte sänglampan och du reser dig upp och går till toaletten – typiskt nog så verkar strömmen ha gått för lyset där funkar inte heller. När du reser dig från toaletten och spolar så kommer vattnet men sedan blir det tyst igen, för vattnet fylls inte på i spoltanken.
Du går tillbaka till mobilen igen, som fortfarande inte laddar och ser ett meddelande från 23.43 igår kväll från din dotter som skriver om att strömmen verkar ha gått och tackar dig samtidigt för krislådan du gav bort i julklapp förra året. Du försöker gå in på Svt-appen men mobilnätet verkar redan ligga nere. Typiskt. Du går till klädkammaren där du har din egen krislåda och ställer på köksbordet. Det kändes lite overkligt att faktiskt följa rekommendationerna från MSBs gula broschyr och faktiskt plocka ihop krislådor till dig och barnen – och några av dina vänner fnissade lite när du berättade att du faktiskt hade gjort fått tummen ur och gjort det. Du plockar också fram powerbanken och sätter mobilen på laddning där om mobilnätet återkommer i drift igen.
Du tar fram det lilla gasköket från Jula ur lådan och kokar upp lite vatten till morgonkaffe och sätter samtidigt på radion på P4…du undrar hur det går för barnen nu. Sveriges Radio har en nyhetssändning om att ett omfattande cyberangrepp mot det svenska elnätet, i kombination med fysiskt sabotage, skett under gårdagskvällen och att det inte finns några prognoser för när strömmen kan komma tillbaka just nu. Så gott som hela Sverige är påverkat av avbrottet och myndigheterna uppmanar alla som inte har ett samhällsviktigt yrke att stanna hemma för att undvika olyckor när kollektivtrafiken står stilla och trafikljusen inte fungerar. Man manar också att hjälpas åt och att om möjligt titta till äldre grannar och släktingar som är i behov av hjälp. Allt känns overkligt och känslan från pandemins första dagar kommer tillbaka. Vad ska hända nu och hur kommer det att påverka oss? Du trycker vanemässigt på mobilens skärm igen för att väcka den och testar för hundrade gången om nätet är tillbaka, men till ingen nytta.
Ovanstående berättelse kan tyckas dystopisk och du kanske tycker att en vardag utan el, vatten ur kranen eller det går att spola i toaletten låter som stenåldern, men det var ju faktiskt så vardagen såg ut för alla i Sverige fram till för bara några generationer sedan.
Man lagade mat på sin vedspis, hämtade vatten ur brunnen, gick på utedass även om man bodde i Stockholms innerstad, hade maten i ett kallt skafferi tills dess att kylskåp blev mer spritt på 1930.talet och gjorde ättiksinläggningar och konserverade matvaror, som man kanske odlade själv på en liten täppa. En stor del av befolkningen jobbade i små jordbruk och livsmedelsproduktionen var decentraliserad och med korta transportvägar – och inte minst var vi av nöd tvungna att producera huvuddelen av maten inom landet eftersom det inte gick att ha obrutna kylkedjor för färskvaror.
Mina egna mor- och farföräldrar föddes i början av 1900-talet i ett Sverige där det var helt självklart att ha en liten odling, ett par höns eller till och med en ko. Min mormor och morfar som gifte sig i mitten av 1920-talet byggde ett hus och bildade familj i Ångermanland och för att få mat på bordet fiskade man strömming i viken utanför och saltade i en tunna i uthuset, där vattnet var så salt att det inte frös ens under de kalla norrländska vintrarna. När morfar var inkallad under beredskapen under andra världskriget så var det mormor och de äldre barnen som fick ro ekan och ta upp näten på morgonen – mina äldre mostrar gick runt i byn med strömmingen i en skottkärra och sålde till grannarna innan de gick till skolan.
Under kriget var Sverige isolerat av tyska minfält och importen avstannade nästan helt – maten ransonerades och man hittade sätt att ta vara på mat och göra helt nya rätter för att få omväxling och en någorlunda näringsrik kost. På sina håll var kött köttkaniner ett välkommet tillskott på matbordet och det fanns burar i trädgårdarna runt om i landet.
Decennierna efter kriget förbättrades kylkedjorna och fryst mat blev vanlig men under en lång del av 1900-talet var konserver, både egna och köpta, en stor del av mathållningen.
Kort sagt, att ordna det för sig så att man klarar inte bara dagen utan en längre tid har under hela människans historia fram till de senaste decennierna, varit det normala. Dessutom gjorde man det i en miljö där el inte var en självklarhet och där kunskapen om hur man lagrade mat och inte minst hanterade sin hygien när man inte kunde hoppa in i duschen varje morgon.
På några generationen har den kunskapen i mångt och mycket försvunnit. Men en gång för inte så länge sedan var faktiskt alla preppers – för det är just det prepping egentligen handlar om, att vara någon som kan klara sig själv och inte behöver hjälp av samhället vid kris, krig eller annan större samhällsstörning – och istället bidra till att samhället fortsätter att fungera.
Och om strömmen går, oavsett en kort eller lång tid, så känns det kanske mindre dystopiskt om man drar sig till minnes att din mormor, eller åtminstone hennes mamma levde hela sitt liv i en värld där el, vatten och ett konstant nyhetsflöde inte var självklart.
Du kan lära också dig att hur de klarade sig och förbereda dig för ett läge där vardagens ställs upp och ner
