Ukraina 2022–2026 – vad civilbefolkningen önskade att de gjort från början

När Ryssland inledde sitt fullskaliga angrepp mot Ukraina den 24 februari 2022 hade få ukrainare föreställt sig vad som väntade. Många trodde det skulle vara över inom några dagar eller veckor. De trodde att internationella protester skulle stoppa anfallet. De trodde att deras vardagsliv snart skulle återgå till det normala.

Nu, tre år senare, fortsätter kriget. Miljontals ukrainare har tvingats leva i ett samhälle där elnätet attackeras systematiskt, där vattnet försvinner i veckor, där värmen inte fungerar mitt i vintern och där luftlarm ljuder dygnet runt. Det de har genomlevt och fortfarande genomlever är inte teori – det är verklig erfarenhet av vad som händer när ett modernt samhälle kollapsar under krigföring.

Deras lärdomar är ovärderliga för oss som aldrig upplevt krig men som ändå behöver förbereda oss. Det här är inte en artikel om militära taktiker eller geopolitik. Det här är en artikel om hur vanliga människor överlevde, vad som fungerade, vad de glömde – och vad de önskar att de hade gjort annorlunda.

Evakuering: De som agerade tidigt och lämnade före de stora massorna hade det lättast. Trafikstockningar och brist på biljetter blev snabbt problem.

Vatten: Över 6 miljoner människor har kämpat dagligen för att få dricksvatten. Vatteninfrastruktur har systematiskt attackerats.

El och värme: Systematiska attacker mot energiinfrastruktur har lämnat miljoner utan el, värme och vatten under längre perioder, särskilt vintertid.

Långvarig kris: Kriget om många trodde skulle vara över på ett par dagar går snart in på sitt fjärde år. Krisen är vid de här laget en del av vardagen.

Det första de önskar de hade tagit på allvar – varningssignalerna

I veckor före invasionen samlade Ryssland trupper vid gränsen. Västvärlden varnade. Men många ukrainare, även de som borde ha vetat bättre, valde att inte tro på det. En kvinna som arbetade för en internationell organisation i Kyiv berättade senare att hon hade sett varningssignalerna men inte agerat. ”Vi ville inte tro att det skulle hända. Vi trodde det var överdrift.”

När anfallet kom den 24 februari var hon, liksom miljoner andra, oförberedd. Ingen beredskapsutrustning, inget matförråd, ingen plan för var familjen skulle fly. De första timmarna präglades av kaos och panik.

Lärdomen: När varningssignaler dyker upp – ta dem på allvar. Unvik panik, men börja förbereda dig. På så sätt blir du en del av lösningen genom att du själv kan hjälpa andra.

Vatten – det som glömdes bort först

En av de vanligaste och mest smärtsamma erfarenheterna ukrainare delar är att de inte lagrade tillräckligt med vatten. När strömmen slogs ut slutade pumparna fungera. Plötsligt kom inget vatten ur kranen – inte för att dricka, inte för att laga mat, inte för att tvätta sig, inte för toalettbesök.

I Mariupol, en stad som belägrades i månader, berättar överlevare hur de skrapade snö från fönsterbrädorna, samlade regnvatten från takrännor och gick långa sträckor till brunnar under beskjutning. En mor till två barn i staden Lyman berättar hur hon hade förvarat dunkar med vatten i källaren tillsammans med en vedspis och filtar – och att det räddade familjen när beskjutningen gjorde det omöjligt att ta sig ut.

I Kyiv, vintern 2022–2023 och särskilt vintern 2024–2025, har miljontals människor periodvis varit utan vatten i veckor när Ryssland systematiskt attackerat kraftverk och infrastruktur.

Lärdomen: Lagra vatten. Inte bara några liter – utan tillräckligt för att klara dig i minst två veckor. Tänk också på sanitet – om toaletten inte fungerar behöver du en lösning. Många ukrainare tvingades gräva latrintunnor i trädgården eller improvisera toaletter inomhus.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Skaffat vattenrenare i förväg. När krisen väl var ett faktum var det för sent – butikerna var tomma. De som redan hade filter eller reningsutrustning kunde åtminstone säkra vatten från floder, brunnar eller smältvatten.

Strömavbrott – det nya normala

När det gick några timmar utan ström trodde de flesta att det snart skulle komma tillbaka. När det gick ett dygn började oron växa. Men när det gick en vecka, två veckor, en månad – insåg många att detta var det nya normala.

Vintern 2024–2025 har varit särskilt brutal. Ryssland har systematiskt attackerat ukrainsk energiinfrastruktur och lämnat miljonstäder som Kyiv utan el i dagar eller veckor i sträck. Temperaturer på minus 20 grader. Inga värmare. Ingen elektricitet. Mödrar som drar sina barn upp för tjugo trappor eftersom hissarna inte fungerar. Familjer som sätter upp tält inomhus och värmer dem med fotogenkaminer eller tealights – farligt, men nödvändigt.

En kvinna från Kyiv beskriver hur hon värmer tegel på en fotogenkamin och sedan lägger dem i sängen för att hålla sig varm.

Lärdomen: Pannlampor, ficklampor och batteridrivna radioapparater är ovärderliga. Men framför allt – ha alternativa värmekällor. Ved, fotogenkaminer, gasol. Tänk på att du kanske behöver klara dig i månader, inte dagar.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Skaffat generatorer och solpaneler tidigare. När kriget väl brutit ut var priserna skyhöga och tillgången minimal. De som hade solpaneler och batteribanker kunde ladda telefoner, ha ljus och till och med driva kylskåp. De som inte hade det levde i mörker innan trygghetspunkter blev etablerade – platser där man kan värma sig, ladda telefonen och få dricka något varmt.

Matlagning utan el – improvisationens konst

När elektriciteten försvinner slutar spisen fungera, mikrovågsugnen blir värdelös och kylskåpet blir en kall låda som inte längre kyler. Ukrainare har tvingats bli kreativa.

Campingkök på gasol eller fotogen blev plötsligt livsnödvändiga. Små vedeldade spisar. Utomhusgrillar på balkonger. En man från Kyiv berättar hur grannar med gasspis delade med sig till dem med elektriska spisar – mat lagades i skift och delades mellan lägenheter.

Men matlagning utomhus eller med synlig rök i krigstid är farligt om fienden är nära. Röken kan avslöja var du befinner dig. Många valde därför att äta kall mat eller endast värma små portioner inomhus med fotogenkök trots att ventilationen var dålig.

Lärdomen: Ha flera sätt att laga mat. Gasol, spritkök, vedspis om möjligt. Tänk också på att en del mat inte kräver upphettning – konserver, knäckebröd, frukt, nötter.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Lagrat mer hållbar mat som inte krävde kylning eller värme. Torkad mat, frystorkad mat, konserver. De som hade detta klarade sig mycket bättre än de som bara hade färsk mat i kylskåpet när strömmen gick.

Kommunikation – när internet försvinner

Många ukrainare levde sina liv digitalt. Bankkonton, nyheter, kontakt med familj – allt fanns online. Men när strömmen gick och mobilnäten kollapsade blev de plötsligt helt avskurna från omvärlden.

I Mariupol, en av de värst drabbade städerna, berättar överlevare hur de kände sig ”avskurna från hela världen” när mobiltelefonerna dog och internet inte fungerade. Information om vart de kunde fly, var det fanns vatten, när skjutning skulle ske – allt detta försvann.

De som hade batteridrivna FM-radioapparater kunde fortfarande få information. Radio blev återigen, precis som under andra världskriget, den viktigaste informationskällan. Statsradion sände instruktioner, varningar och information om vart folk kunde söka skydd eller få hjälp.

Lärdomen: Ha en batteridriven eller handvevad FM-radio. Skriv ner viktiga telefonnummer på papper. Ha papperskartor. Digital information försvinner när strömmen går – analog information finns kvar.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Skaffat satellit-kommunikationsutrustning eller Starlink tidigare. De som hade tillgång till satellit-internet kunde fortsatt kommunicera även när allt annat slutade fungera.

Skydd och skyddsrum – källare som blev hem

När flyglarmet ljöd första gången sprang folk ner i källare och skyddsrum. Men när det ljöd varje natt, varje dag, ibland flera gånger om dagen – blev källaren det nya hemmet.

I Lyman höll en familj källardörren alltid öppen för att kunna springa ner när som helst. De inredde källaren med en vedspis, ved, lagrade vatten, varma filtar och kläder. Under månader av ockupation bodde de där mer än de bodde i lägenheten. För barnen blev källaren det normala sovrummet.

I Kyiv bodde många i parkeringsgarage eller tunnelbanestationer nattetid och gick upp till lägenheterna dagtid. Skolor, kyrkor och offentliga byggnader omvandlades till gemensamma skyddsrum där folk sov tillsammans på madrasser på golvet.

Lärdomen: Om du har tillgång till en källare  – så förbered det. Lagra vatten, filtar, mat, ljus, första hjälpen. Ha en plan för var du ska ta vägen om flyglarmet går. Bor du i lägenhet så var beredd på att hyresvärden eller BRF:en är skyldiga att utrymma skyddsrum som har dubbel funktion som källarförråd.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Förberett skyddsrum tidigare. Många skyddsrum var översvämmade, inte tillgängliga eller uppfyllda av verksamheter. När kriget väl kom var det för sent att städa upp dem.

Mental uthållighet – att fortsätta när allt rasar

Det är en sak att klara sig fysiskt. Men den mentala utmattningen av att leva under konstant hot, av att aldrig veta om dagens dag blir den sista, av att sakna värme, ljus och vatten vecka efter vecka – den sliter på ett sätt som få förstår om de inte upplevt det.

En kvinna från Bucha beskriver hur livet har blivit ”bara överlevnad, inte liv”. En annan från Kryvyi Rih säger att ”utan ljus tar varje liten sak många gånger mer kraft. Du balanserar konstant mellan ’jag måste’ och ’jag kan inte längre’.”

Men ukrainare har också visat remarkabel motståndskraft. De som klarat sig bäst är de som hittat en mening – att skydda familjen, att bidra till försvaret, att hjälpa grannar. En 84-årig kvinna som överlevt både andra världskriget och nu detta krig sa att det som höll henne vid liv var att hon vägrade ge upp.

Lärdomen: Mental beredskap är minst lika viktig som fysisk. Bygg rutiner. Håll dig aktiv. Hitta mening. Samarbeta med andra. Ensamhet och hopplöshet dödar.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Förberett sig psykologiskt på att krisen inte skulle vara över snabbt. Många trodde att det skulle vara över på några veckor. När det gick månader och år blev den mentala tröttningen överväldigande.

Gemenskap – viktigare än utrustning

En av de starkaste lärdomarna från Ukraina är att ingen klarar sig ensam. De som överlevt bäst är de som samarbetat.

Grannar som delar mat. Grannar som har gasspis och låter andra laga mat hos dem. Grannar som hjälps åt att bära vatten upp för trappor. Lokala grupper som organiserar gemensamma värmerum där folk kan komma och få hett te och värma sig. Frivilliga som kör ut förnödenheter till äldre som inte kan ta sig ut.

I städer som varit under ockupation har lokala gemenskaper varit avgörande för överlevnad. När staten inte längre fungerade skapade folk sina egna strukturer – gemensamma regler, delning av resurser, skydd av varandra.

Lärdomen: Bygg relationer med dina grannar nu. Lär känna dem. Prata beredskap tillsammans. När krisen kommer är det för sent att bygga förtroende.

Vad de önskar de hade gjort annorlunda: Skapat lokala beredskapsnätverk innan kriget. De som redan kände varandra och hade en plan klarade sig mycket bättre än de som var isolerade.

Sammanfattning – lärdomar från dem som lever det

Ukrainas civila befolkning har betalat ett fruktansvärt pris för Rysslands aggression. Men deras erfarenheter är också en gåva till resten av världen – kunskap som kan rädda liv om det värsta skulle hända även här.

Detta är vad de vill att vi ska veta:

1. Ta varningssignaler på allvar – förbered dig innan det är för sent.

2. Lagra vatten – mer än du tror du behöver.

3. Ha alternativa energikällor – värme och matlagning utan el.

4. Mat som håller – hållbar mat som inte kräver kylning.

5. Analog kommunikation – radio, papperskartor, skrivna telefonnummer.

6. Förbered skyddsrum – källare eller innerrum.

7. Mental förberedelse – acceptera att det kan ta tid, bygg rutiner, hitta mening.

8. Gemenskap – bygg relationer nu, hjälps åt när krisen kommer.

Ukrainarna önskar att de hade tagit beredskap på allvar tidigare. De önskar att de hade lyssnat på varningarna. Men framför allt vill de att resten av världen ska lära av deras misstag – så att andra slipper genomleva samma lidande oförberedda.

Deras budskap är tydligt: Hoppas på fred, men förbered dig för krig. Och om det värsta händer – ge aldrig upp.