Ett allvarligt hot mot Sverige, eller i värsta fall krig, kräver att alla resurser ska riktas mot att försvara vårt land, vårt samhälle och vår frihet att själv välja hur vi ska leva. Sverige kommer genom totalförsvaret att skydda sina medborgare, men eftersom vi alla är en del av totalförsvaret så innebär det också att medborgarna ska skydda Sverige.

Ur ”Om kriget kommer”, utgåva 1961
Vid höjd beredskap förändras samhället i grunden. Staten får rätt att styra resurser, kalla in arbetskraft, införa ransonering och begränsa vissa friheter. Alla mellan 16 och 70 år kan få plikt att bidra. Samtidigt fortsätter grundläggande ansvar att ligga kvar hos samma aktörer som i fredstid, enligt de tre principerna för krishantering: ansvar, likhet och närhet.
Sveriges krishantering – även i fredstid – bygger på tre viktiga principer
1. Ansvarsprincipen – den som ansvarar för en verksamhet i normalläge ansvarar också under en kris. Exempel: sjukvården sköts fortfarande av regionerna, även vid krig.
2. Likhetsprincipen – verksamheter ska fungera så likt det normala som möjligt, även under kris. Det minskar kaos och gör systemet mer robust.
3. Närhetsprincipen – kriser ska hanteras där de inträffar, på lägsta möjliga nivå. En kommun har alltså ansvar för sin befolkning även i krig.
När säkerhetsläget i Sverige försämras kan regeringen besluta om höjd beredskap. Det betyder att hela samhället – inte bara Försvarsmakten – går in i ett särskilt läge där alla resurser ska användas för att skydda landet. För medborgarna innebär det både nya skyldigheter och att vissa rättigheter kan begränsas. Men vad innebär det egentligen? Vilka lagar gäller? Och hur påverkas vardagen?
Höjd beredskap betyder att vi kraftsamlar mot ett yttre hot
Sverige har två nivåer av höjd beredskap:
– Skärpt beredskap – används när det finns ett hot mot landet men ännu inte pågår ett väpnat angrepp.
– Högsta beredskap (krig) – används om Sverige är i krig eller direkt hotat av krig.
När regeringen beslutar om höjd beredskap aktiveras flera lagar som ger staten extra befogenheter. Du som medborgare har lojalitetsplikt och förväntas följa myndigheternas instruktioner samt bidra till försvaret.
Ur ”Om kriget kommer”, utgåva 1961
Några lagar som gäller vid höjd beredskap
Om säkerhetsläget kräver så finns det ett helt batteri lagar som säkerställer att alla tillgängliga resurser kan tas i anspråk för att skydda landet och dess medborgare.
Lagen om totalförsvar och höjd beredskap (1992:1403)
• Grunden för allt försvar.
• Slår fast att hela samhället – myndigheter, företag och privatpersoner – kan behöva bidra.
• Alla mellan 16 och 70 år kan omfattas av plikt att arbeta för försvaret eller andra samhällsviktiga funktioner.
Förfogandelagen (1978:262)
Förfogande – din bil, ditt hus eller dina maskiner kan användas av staten.
• Staten får rätt att ta egendom i anspråk.
• Det kan handla om lastbilar, båtar, byggnader, maskiner, livsmedel eller bränsle.
• Ägaren får normalt ersättning, men måste acceptera beslutet.
Allmän tjänsteplikt
Tjänsteplikt – du kan kallas in för att hjälpa till, även om du inte är soldat.
• Om behovet är stort kan regeringen införa allmän tjänsteplikt.
• Då kan alla vuxna beordras att arbeta inom exempelvis sjukvård, transporter eller räddningstjänst – oavsett tidigare yrkeserfarenhet.
Värnpliktslagen
Vid krig aktiveras värnplikten fullt ut.
• Personer som mönstrats eller har militär utbildning kan kallas in snabbt.
• Även civilplikt kan användas, exempelvis för brandförsvar eller sjukvård.
Lagen om ransonering (1978:268)
Ransonering innebär att du kan få begränsad tillgång till mat, bensin och andra varor.
• Staten kan införa ransonering av livsmedel, drivmedel, läkemedel eller andra förnödenheter.
• Syftet är att resurserna ska räcka till alla och att viktiga samhällsfunktioner prioriteras.
Lagen om undanförsel och förstöring (1978:275)
• Egendom kan flyttas eller förstöras så att den inte hamnar i fiendens händer. Det kan röra sig om bränslelager och olika typer av strategiska anläggningar som fienden kan dra nytta av.
Lag (2006:546) om utrymning och inkvartering m.m. under höjd beredskap
Myndigheter kan besluta att befolkningen i vissa områden måste evakueras, till exempel om det är militärt utsatta områden. Du är då skyldig att följa anvisningar om att lämna din bostad.
• Om du evakueras kan staten eller kommunen anvisa dig bostad och förläggning på annan ort.
• Staten kan också ta i anspråk lokaler, mark eller bostäder för att ordna boende åt evakuerade.
• Du är som medborgare skyldig att följa beslut om utrymning, inkvartering och andra anvisningar som ges för din och andras säkerhet.
Grundlagar och medborgerliga fri- och rättigheter
Vissa rättigheter kan inskränkas under höjd beredskap. Detta gäller till exempel: yttrandefrihet, mötesfrihet och informationsfrihet kan begränsas om det krävs för rikets säkerhet. I vanliga fall skyddas informationsfriheten av Regeringsformen (2 kap.) och av tryckfrihets- och yttrandefrihetsgrundlagarna. Den innebär bland annat att alla har rätt att ta del av offentliga handlingar (offentlighetsprincipen), sprida och ta emot information och uttrycka åsikter fritt.
Exempel på begränsningar av informationsfriheten:
1. Censur eller förhandsgranskning
Staten kan förbjuda spridning av information som kan gynna en angripare, t.ex. militära rörelser eller brister i försvaret. Även media kan åläggas att inte publicera vissa uppgifter.
2. Sekretessutvidgning
Offentlighetsprincipen kan begränsa och fler dokument än vad som annars hade varit vanligt kan beläggas med sekretess för att skydda försvarshemligheter.
3. Informationskontroll
Myndigheter kan ta kontroll över radiosändningar, internettrafik eller andra kommunikationskanaler. Syftet är att förhindra desinformation, propaganda eller att fienden får tillgång till känsliga uppgifter.
4. Förbud mot viss spridning av information Det kan till exempel bli olagligt att lägga upp bilder på militära förflyttningar, skyddsobjekt eller kritisk infrastruktur.
Även mötesfriheten kan inskränkas:
Enligt Regeringsformen (2 kap.) har alla i Sverige rätt att anordna och delta i möten för att uttrycka åsikter, delta i demonstrationer och sammankomster på offentliga platser och Organisera sig i föreningar eller andra sammanslutningar. Detta är en central del av demokratin. Begränsningar i fredstid får bara göras om det krävs för exempelvis ordning och säkerhet, smittskydd eller för att skydda andras fri- och rättigheter.
När regeringen beslutar om skärpt eller högsta beredskap kan mötesfriheten begränsas mer långtgående än normalt.
Exempel på begränsningar:
1. Förbud mot demonstrationer och sammankomster.
Staten kan förbjuda eller upplösa möten om de riskerar att störa ordning, rikets säkerhet eller försvarets arbete.
2. Tillståndskrav kan införas.
Möten som annars är fria kan kräva särskilt tillstånd och polisen eller andra myndigheter kan neka tillstånd om säkerhetsläget motiverar det.
3. Restriktioner på föreningsfriheten.
Föreningar som anses hota Sveriges säkerhet kan förbjudas eller upplösas, till exempel grupper som samarbetar med en angripare eller sprider fiendens propaganda.
4. Kontroll av sammankomster.
Myndigheter kan närvara vid möten, eller kräva att de hålls på särskilda platser eller tider för att minimera risker.
Balansen mellan frihet och säkerhet
Begränsningarna får inte vara godtyckliga, utan måste bygga på lagstöd och motiveras av rikets säkerhet och vara proportionerliga. Grundlagarna är tydliga med att yttrandefrihet och informationsfrihet är huvudregeln, men de kan inskränkas i extrema situationer, särskilt vid krig. På samma sätt kan staten inte förbjuda möten godtyckligt, men i krigssituationer kan inskränkningarna bli mycket omfattande för att skydda rikets överlevnad.
Tillsammans gör dessa principer att samhället kan fortsätta fungera, även om läget är mycket allvarligt. För dig som medborgare betyder det att vardagen kan bli mer styrd och begränsad – men också att du är en del av totalförsvaret. Ditt bidrag kan vara avgörande för att Sverige ska klara en kris eller ett krig.