Många föreställer sig att ett långvarigt strömavbrott eller annan allvarlig kris skulle leda till kaos, anarki och plundring. Men forskningen visar något helt annat. Tvärtemot en allmänt spridd uppfattning om att svåra kriser leder till social oro och i det yttersta till någon form av Mad Max-scenario så har katastrofsociologisk forskning har gång på gång visat att människor i kriser inte splittras – utan samlas och hjälper varandra. Det är i gemenskapen vi hittar trygghet, hopp och lösningar och vi formar organiserade strukturer på nytt om vardagen rubbas. Genom att bidra med det vi kan – i hushållet, i grannskapet, i bostadsrättsföreningen och på samhällsnivå, så kan vi både mildra krisens konsekvenser och stärka tilliten mellan människor.
Vad forskningen säger om hur vi beter oss vid en kris
Katastrofsociologi visar att det typiska svaret på kriser är samarbete och solidaritet, inte kaos – tvärtemot vad vi lärt oss från otaliga katastroffilmer. De flesta människor försöker hjälpa varandra, dela resurser och organisera sig. Fenomenet som kallas ”disaster altruism” har observerats i många situationer: folk öppnar sina hem, hjälper främlingar, stöttar räddningstjänst och sjukvård. Det som ofta sprids i media – bilder på plundring och våld – är vanligtvis undantag snarare än regel.
Exempel från verkligheten:
New Yorks stora strömavbrott 1977: Här förekom faktiskt omfattande plundring och våld. Det brukar förklaras med att staden redan präglades av hög arbetslöshet, kriminalitet och social misstro. Kriser tenderar alltså att förstärka redan existerande problem.
New Yorks strömavbrott 2003: Här skedde nästan inga plundringar – istället rapporterades en stark känsla av gemenskap, folk dirigerade trafik, delade vatten och mat, och umgicks ute på gatorna.
Orkanen Katrina (2005, New Orleans): Medier rapporterade om omfattande plundringar och våld. Senare granskningar visade att mycket av detta var starkt överdrivet eller helt felaktigt. Människor hjälpte i själva verket varandra i stor utsträckning, men staten och myndigheternas långsamma respons förvärrade läget.
Sverige, stormen Gudrun (2005): När stora delar av södra Sverige var utan el i veckor organiserade grannar, byar och lokala föreningar hjälpinsatser, matlagning på stormkök, transporter osv.
Människor söker trygghet och gemenskap vid fara – det är mycket mer naturligt än att börja slåss om resurser. Det mer sannolikt att människor samarbetar än att kaos och plundring skulle ta över även om läget skulle bli mycket svårt. Det kan till och med uppstå en känsla av “äventyr” – vilket också skapar en stark gemenskap. En utmaning är informationsbrist (rykten kan spridas snabbt) och oro för släktingar och vänner.
Hur kan vi kan stötta varandra när det verkligen gäller?
På hushållsnivå – vad du kan göra själv och med din familj.
- Förbered nödutrustning: Ha stormkök, ficklampor, batterier, filtar och vatten hemma. Då blir du självförsörjande en tid och kan även hjälpa andra.
- Dela resurser: Om du har något extra – vatten, mat, mediciner, värmekällor – dela med grannar som saknar.
- Omsorg i vardagen: Laga lite extra mat och bjud in någon som annars skulle bli ensam.
- Kommunikation: Använd radio (batteri- eller vevradio) för att hålla dig uppdaterad och sprid vidare viktig information.
- Håll ihop familjen: Ordna rutiner för måltider, vila och små aktiviteter så vardagen inte blir kaotisk.
I grannskapet och bostadsområdet
- Informationsdelning: Skapa en enkel anslagstavla i trapphuset eller på gården för gemensamma meddelanden.
- Gemensam matlagning: Använd stormkök, grillar eller vedspisar tillsammans så att maten räcker längre.
- Omsorg om sårbara: Organisera hjälp för äldre, sjuka eller småbarnsfamiljer – till exempel hämta vatten, värma mat eller erbjuda sällskap.
- Trygghet och samvaro: Ordna kvällsaktiviteter för barn, högläsning, kortspel eller musik för att hålla humöret uppe.
- Resurspool: Samla ihop vad som finns i området – en har bil, en annan sjukvårdskunskap, någon tredje solceller eller extra ved.
I bostadsrättsföreningen eller samfälligheten
- Bilda en krisgrupp: Tillsätt en liten grupp som tar ansvar för samordning, information och kontakt med kommunen.
- Anordna samlingsplatser: Utse gemensamma utrymmen där man kan värma sig, laga mat eller dela information.
- Vattenhantering: Organisera hämtning från kommunens tappställen eller samla regnvatten.
- Organisera barn- och äldreomsorg: Skapa scheman för att turas om att underhålla barn eller se till att äldre får stöd.
- Etablera laddstationer: Har någon bilbatteri, solceller eller generator? Organisera turordning för laddning av mobiler.
På kommunal och samhällelig nivå
- Frivilliga resursgruppen (FRG): Många kommuner aktiverar sina Frivilliga resursgrupper, som organiseras av Civilförsvarsförbundet, vid kriser. Här kan du bidra med information, logistik, transporter och stödinsatser.
- Röda Korset, Civilförsvarsförbundet, Svenska kyrkan och andra organisationer: Dessa aktörer driver ofta värmestugor, delar ut mat och organiserar krisstöd – frivilliga behövs alltid.
- Stöd till räddningstjänst och sjukvård: Genom frivilligorganisationer kan du hjälpa till med transporter, praktiska sysslor eller avlastning.
- Socialt stöd: Bara att lyssna, samtala och finnas där för någon i oro kan vara en avgörande insats.
- Digital samordning: Om nätet fungerar kan du hjälpa till att sprida korrekt information via lokala grupper och motverka rykten.
Checklista – roller i krisen
Alla kan bidra, men på olika sätt beroende på resurser, kunskaper och situation. Här är några exempel:
• Den med bil: Kan hämta vatten, transportera människor eller utrustning.
• Den med medicinkunskap: Kan bistå med enklare vård, första hjälpen och råd.
• Den med barn: Kan ordna lek och aktiviteter för flera barn i området.
• Den äldre eller erfarne: Kan dela råd om hur man klarade sig förr utan el.
• Den sociala: Kan hålla kontakt, sprida information och bygga sammanhållning.
• Den praktiske: Kan fixa med verktyg, generatorer eller värmekällor.
Genom att förbereda oss själva, samordna oss lokalt och engagera oss i samhällets frivilliga resurser kan vi bygga en tryggare och starkare gemenskap – även i mörka tider. Vem är du när krisen kommer?
