Vad händer med maten vid en kris eller krig?

I samband med en kris som förändrar sättet som vi konsumerar på, på ett eller annat sätt så kan vi förvänta oss att hyllorna i affärerna inte innehåller samma utbud som vi är vana vid. Lokala brister kan uppstå även vid en kortare kris, till exempel en allvarlig väderhändelse som underminerar vägar och gör det svårt att komma fram med transporter som vanligt. Vid större kriser, såsom pandemier, omfattande elavbrott eller i värsta fall krig och störningar av importen har vi också som både samhälle och konsumenter, utmaningar att hantera. Det är just därför som alla hushåll förväntas ha ett matlager som gör det möjligt att klara sig en vecka eller helst mer. Mobilappbaserade tjänster som Coop Scan & Pay fungerar under förutsättning att det finns mobiltäckning och betalsystemen fungerar- och visade sig värdefullt när Coop drabbades av ett omfattande cyberangrepp 2021 och även ICA erbjuder

Dagligvaruhandeln, med de stora livsmedelskedjorna ICA, Coop och Willys är väloljade logistikmaskinerier som optimerar mängden varor i butik och bygger på daglig påfyllnad från centrala lager. Mängden lager i butikerna hålls minimala för att minska kapitalbindning men också för att säkerställa att varorna är så färska som möjligt. I butikerna är man också beroende av el för att maten ska hålla sig fräsch, både för kylar och frysar – men också för att kunna ta betalt. Även vid strömavbrott på några timmar riskerar man att mat blir förstörd och utan fungerande kassasystem så finns det ingen möjlighet att ta betalt, vare sig med kort eller kontanter.

Erfarenheter av tidigare kriser

Erfarenheter från tidigare kriser och oväntade händelser visar att det blir påverkan på försörjningskedjorna som syns i hyllorna, åtminstone på kort sikt. Pandemin är ett sentida exempel på detta där många butikshyllor gapade tomma under några veckor i pandemins inledning, åtminstone i storstäderna. Ju större städer, desto högre blir komplexiteten för att hålla maskineriet igång.

Många tror att bunkring var huvudorsaken till de tomma butikshyllorna, men enkäter som gjordes under pandemin visade att det var andra faktorer som påverkade inköpsbeteendena snarare än ren panikbunkring – den största anledningen till brister på dagligvaror och toalettpapper var att många ställde om från att gå på toaletten på jobbet och att äta lunch ute, till att göra samma sak hemma. Dessutom svarade en tredjedel att man köpte mer dagligvaror än vanligt för att undvika att vistas i offentliga miljöer på grund av rädsla för att bli smittad. Bunkringseffekter kan ändå uppstå och vid Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina så var det många som köpte spritkök och nödradio som skapade kortvariga brister.

Väldigt mycket av de akuta störningarna vid en kris består alltså i ett förändrat beteende, i kombination med att lagren i butikerna är begränsade och att det tar tid för produktionen att komma ikapp eller ställa om. Av samma skäl är det därför viktigt att så många som möjligt är proaktiva och inte väntar med att agera till krisen faktiskt är reell utan tänker till på förhand.

Brister kan också uppstå genom att vissa produkter eller råvaror beläggs med exportförbud och därmed inte längre finns tillgängligt på den öppna marknaden. I starten av pandemin, när osäkerheten var som störst om hur viruset spreds och dess effekter på samhället, så var det flera länder som stoppade export av sjukvårdsmateriel för att säkerställa sin egen försörjning. Det man har när en kris börjar är det man har – och det gäller både hushåll och stater.

Exakt hur de kortsiktiga effekterna vid en plötslig kris kommer utspela sig kan man såklart inte veta på förhand men det finns betydande sårbarheter i vårt vältrimmade just-in-time samhälle där vi alla är beroende av fungerande transporter för att livet ska fungera som vi är vana vid.

Vad händer om lastbilarna slutar rulla?

Just-in-time samhället är, rent teoretiskt, ett sätt att säkerställa att resurserna utnyttjas optimalt genom att finnas på exakt rätt ställe vid rätt tid och därmed inte vare sig bygger kostsamma lager, eller riskerar att förstöras genom att passera bäst-före-datum. Det bygger på det idoga samarbetet mellan stora företag och enskilda entreprenörer som alla har samma intresse, att allting flyter på så att alla delar i värdekedjan fungerar – entreprenörerna kan utveckla sina företag och konsumenterna får mat på bordet. Det är i grunden ett robust, självorganiserande system som bygger på fria marknader och att alla tjänar på att upprätthålla flödet – vilket också kommer leda till uppfinningsrikedom och anpassningar i ett krisläge. Men det har också sina begränsningar, framför allt i storstadsområdena och stadskärnorna där många människor bor på liten yta.

I en studie från Sveriges Åkeriföretag, så visar man på just-in-time-samhällets baksidor. Om vi på ett eller annat sätt skulle komma i ett läge där lastbilarna inte kommer fram – till exempel genom att regn underminerat vägarna vilket skedde i Västernorrland i september i år, eller att av andra skäl inte går att komma fram, något som i ett krigsläge skulle kunna ske genom sabotage, stora trafikstockningar på grund av flyktingströmmar eller att stridshandlingar skurit av en region eller större stad så uppstår brister snabbt.

Redan första dagen uppstår bristsituationer i livsmedelsbutikerna där mjölk och bröd går åt snabbast – och även sophanteringen uteblir.

Dag två så får sjukhusen ställa in det mesta förutom akutvård och även apoteken börjar få slut på mediciner. Äldreboenden får improvisera måltider till de boende när matleveranser uteblir. Ännu fler sopor samlas på gator när hushåll, företag och restauranger fortsätter att producera avfall.

Dag 3 så kan restaurangerna behöva stänga och bensinstationernas bränsle tar slut.

Efter ytterligare några dagar är situationen allvarlig. Sjukhusen och äldrevården fungerar inte. Affärerna har stängt och sopbergen riskerar att sprida smitta vid sidan av stanken när mat ruttnar i soppåsarna. Efter mindre än en vecka får vattenverken slut på kemikalier och dricksvattnet blir otjänligt.

Då är det bara hushållens egen beredskap som kan göra en riktig skillnad.

Vad händer om Sverige blir isolerat genom krig i vårt närområde?

Under båda världskrigen så var Sverige avskuret från omvärlden under delar av kriget, vilket ledde till att både utbudet av varor och mängden på tallrikarna påverkades drastiskt. Det var under en tid där en stor del av landets befolkning jobbade inom jordbruken och transportvägarna för huvuddelen av produktionen var relativt korta. Till exempel fanns det en mängd lokala mejerier och dessutom hade många en egen täppa och kanske förstärkte mathållningen med att hålla egna höns och kaniner i trädgården. Vid båda världskrigen utnyttjades ransonering som ett sätt att säkerställa att alla medborgare fick del av det som fanns att tillgå och att också alla inkallade soldater, som mest uppåt 300 ooo man viket då utgjorde så mycket som 5% av Sveriges totala befolkning, kunde försörjas.

Med erfarenheterna från världskrigen i färskt minne skapade Sverige ett omfattande system av beredskapslager efter det andra världskriget, där man förberedde landet på en ny period med svårigheter att få in livsmedel i landet. Dessa avvecklades tillsammans med övriga delar av totalförsvaret efter Berlinmurens fall, där den allmänna uppfattningen att det inte längre förelåg ett hot mot Sverige under överskådlig tid.

Det försämrade säkerhetsläget har gjort att man igen tänker tanken om att inför ransonering av olika slag och lagar för detta finns redan på plats. Så sent som 2024 publicerade Livsmedelsverket och Jordbruksverket en utredning som diskuterade hur framtida ransonering av livsmedel men också insatsvaror som bränsle, gödsel och utsäde skulle gå till, för att säkerställa att det kaloribehov som krävs för att samhället ska fortsätta att fungera.

Man konstaterade också i en rapport från 2025 att Sveriges inhemska konsumtion räcker för att undvika svält, men att denna är beroende av insatsvaror som bränsle, gödsel och utsäde:

”Sveriges inhemska produktion av livsmedel är tillräcklig för att täcka befolkningens energibehov och det samlade behovet av de flesta näringsämnena, även om vi idag importerar en hel del av vad vi äter och exporterar en hel del av vad vi producerar.

Utbytet över gränserna och på EU:s inre marknad bidrar med stabilitet, viktiga insatsvaror och ett rikare utbud. Samtidigt finns sårbarheter. Både produktionen och de stora handelsvägarna är koncentrerade till landets södra delar. Livsmedelskedjan, från producent till distributör och tillagning, är beroende av ett kontinuerligt flöde av produkter och en rad andra samhällstjänster. För många nödvändiga insatsvaror finns det liten eller ingen produktion i landet, och för vissa av dem är även övriga EU beroende av import på för sin försörjning.

Då försörjningen inte är uppnådd innan livsmedlen når konsumenten är distributionsled och måltidsverksamheter viktiga. Dessa blir också viktigare mot bakgrund av den relativt låga hemberedskapen bland befolkningen.”

För att säkerställa att denna produktion skulle fungera i praktiken föreslog Jordbruksverket också att mat åter skulle etablera beredskapslager av till exempel konstgödsel. Detta kommer börja att bli verklighet nu när regeringen anslår 6 miljarder till Livsmedel- och vattenförsörjning under åren 2026-2028 vilket bland annat innebär beredskapslagring av utsäde och konstgödsel.

Regeringspropositionen Totalförsvaret 2021-2025 blev ett underlag för Livsmedelsverket att se över hur mathållningen skulle påverkas av ett scenario där ”det uppstår en säkerhetspolitisk kris under minst tre månader där logistikflödena med omvärlden är begränsade men inte helt avbrutna.” Utredningen pekar på att en minst sagt annorlunda meny väntar i ett sådant läge. Scenariot bygger på att ”logistikflödena med omvärlden har begränsningar men är inte helt avbrutna. Utrikeshandeln är påverkad. Många företag kan inte leverera på grund av uteblivna leveranser av varor eller tjänster, personalbortfall eller bortfall av viktiga samhällsfunktioner (exempelvis el, elektroniska kommunikationer och transporter).”

Figuren beskriver hur läget inom olika samhällssektorer skulle se ut i scenariot enligt Livsmedelsverkets rapport ”Kost vid höjd beredskap”

Slutsatserna för hur menyn skulle se ut på våra tallrikar i ett sådant läge är:

”Kosten vid en höjd beredskap bör utgå från livsmedelsgrupper med lång hållbarhet som spannmålprodukter, rotfrukter, potatis, baljväxter, konserverad och torkad mat. Även fett behövs för att upprätthålla energinivån. En liten mängd kött och mjölkprodukter i systemet underlättar för gravida kvinnor, små barn och andra sårbara grupper att få tillräckligt med näring. ” Man pekade också på att ”Matvanorna i Sverige idag är inte optimala varken utifrån ett beredskaps-, hälso- eller hållbarhetsperspektiv” och att ”Animaliska produkter är betydande livsmedelsgrupper i den svenska kosten. Dagens höga konsumtion av kött och mjölkprodukter gör befolkningen sårbar vid en störd livsmedelsförsörjning då det kan vara särskilt svårt att upprätthålla produktionen av livsmedel som behöver en obruten kyl- eller fryskedja.”

Borta är alltså snabbmaten, köttgrytorna, tacofredagen, de exotiska frukterna, högprocessade livsmedel liksom en stor del av det som idag finns i frysdisken. Spannmål och baljväxter är en stor del av kosthållningen, med kött eller fisk enstaka dagar i veckan.

Hushållens beredskap är en förutsättning för Sveriges beredskap

En allvarlig, kort- eller långvarig kris eller i värsta fall kris, kommer att påverka allt och alla. Det kommer ta tid att ställa om produktion och logistikkedjor – och vissa saker som vi är vana att hitta i butikerna kommer helt att försvinna så länge krisen pågår. Sverige har tillräcklig livsmedelsproduktion, räknat i antalet kalorier per person, men dessa kalorier är troligen förpackade i helt andra livsmedel än vad de flesta av oss är vana vid.

1, Det man har i början av en kris är det man kan vara säker på att man har.

Även det omfattande men relativt korta strömavbrottet i Spanien tidigare i år, som en tidigare artikel handlar om,  visar att många agerar först när krisen är ett faktum och att det då kan vara för sent att få tag på det man behöver. Även vid den fullskaliga invasionen av Ukraina tog maten snabbt slut i de större städerna och stora flyktingströmmar gjorde också att drivmedel blev en trång sektor. För de som har små barn, behov av specialkost eller viktiga mediciner så är det extra kritiskt att vara förberedd. Lägg upp ett förråd av baslivsmedel med lång livslängd som gör att du och din familj klarar minst en vecka utan hjälp, som MSB rekommenderar i den gula broschyren. 

2. Det tar tid att ställa om produktionen vid beteendeförändringar, vilket leder till att brister uppstår

Under pandemin uppstod brister när många människor, samtidigt började konsumera mer mat i hemmet och gå på toaletten hemma istället för på jobbet, vilket ledde till att hyllorna på ICA var tomma under pandemins första veckor.

3. Storstäder är mer utsatta än mindre orter och landsbygden

Ju fler människor per ytenhet, desto mer kritiska är logistiksystemen för att upprätthålla det vi kallar för vardag.

4. Räkna med en annan kosthållning och lär dig att tillaga och förvara mat

Skaffa en kokbok av äldre modell, gärna en som också innehåller olika sätt att lägga in mat och andra konserveringsmetoder, för att minska behovet av kyl- och frys, vid sidan av matlagning med basråvaror.

5. Odla gärna i liten skala – även små insatser avlastar livsmedelsförsörjningen i ett kritiskt läge

Erfarenheter från Ukraina, som har en stor tradition av självhushållning, särskilt på landsbygden där många har trädgårdar där man odlar egna grönsaker, potatis och har viss djurhållning, visar hur småskaliga initiativ kan fungera som en livlina för lokal försörjning – och även i städerna har odlingen i trädgårdar tilltagit sedan invasionen inleddes. En majoritet av potatisproduktionen sker i trädgårdar och på mindre jordbruk. Även grönsaker, frukt och bär kommer till mycket stor del från hushållens trädgårdar. Det gör att man kan upprätthålla en god tillgång på baslivsmedel genom lokal produktion.